paus.

Aaaaeeeehh.
Jag ger upp.
Nu blir det fanimej en paus i bloggandet.
Eller, pausen som redan varit förlängs på obestämd tid.
Fan va formellt det lät.
Men, aja, hej så länge.

Goooogle search

Alla verkar vara så jävla benägna att "hitta sig själva".
Vad fan menas med det?
Man måste ju vara jävligt lost om man inte ens kan hitta sig själv, alltså den personen som man faktiskt är vid, varje jävla dag, så länge man lever. Och kanske när man är död.
Det vet inte jag, och inte du.
Fast OK, jag spelar lite dum nu.
Självklart förstår jag grejen med att hitta sig själv.
Men så säger man också att man måste ha självdistans.
AMEH! Jag som just hittat mig själv, måste jag nu hålla mig på distans?
Fruktansvärt konstigt.
Det är som om jag skulle hitta en eeeeeh,.. kruka med guld.
Och sen tvingas hålla en viss distans till den?
Jättekonstigt.

... och ja, jag jämförde just mig själv med en kruka med guld.
Fräckt gjort av mig.
... och ja, igen, jag använde ordet "fräckt".
Mossigt.

Nu: Hejdå.

Naaaeee.

Min hjärna var igång, så jag tänkte: AHA! Nu kanske jag kan uppdatera bloggen om någonting vettigt.
Men nu sitter jag här utan någonting att dela med mig av överhuvudtaget.

Jag skulle kunna dela med mig av mina åsikter om det kommande valet, men då dör alla av uttråkning.
Jag skulle även kunna berätta om min dag, men då skulle samma sak som ovan inträffa.

Istället för att bidra till döden ännu en gång, så säger jag adjö och publicerar det här inlägget som härefter kommer gå under namnet "Det tråkigaste inlägget. Någonsin.".

Jag har makten över ditt liv, mask.

På vägen hem idag cyklade jag förbi en skata.
Den drog upp en mask ur gräset precis då jag rullade förbi.
Jag funderade över huruvida jag skulle rädda maskens liv eller inte.
Det är ju ganska enkelt, tänkte jag.
Bara och gå nära, så flyger skatan iväg och masken kan dra sig tillbaka ner i jorden igen.
Ok, jag räddar den väl då.

Men så upptäckte jag att jag rullat långt därifrån, så jag ångrade mig och lät den dö.
Trots att jag lät denna mask försvinna från jordelivet förblev min sinnesstämning den samma.

Inte ska man bry sig om maskar, eller?
Skulle jag gjort detsamma om det var en hare?
Självklart inte!
Jag skulle antagligen ha kissat ner mig av skratt.
För det är ju inte varje dag man ser en skata dra upp en hare ur gräset.

RSS 2.0