ninjamd

Nu kommer jag att skriva om en massa oväsentligheter.
Gillar du det inte - skyll på Glaadis, det var hon som tyckte att jag skulle uppdatera lite.

HÄRHÄRHÄRKLICKAHÄR!

Klickade du?
DID YOU?!
Jag hoppas det, för det är en trevlig (läs GRYM, HÄFTIG, AAAAWESOME) truddelutt.



Jag känner mig lite förvirrad såhär efter en veckas lov.
Jag har inte riktigt koll på vad som händer, eller vad som ska göras.
Inte har jag vant mig vid att det blir mörkt så förbannat fort heller, så jag tror att klockan är 22 och gör mig redo för att sova, när den bara är 18.
Inte för att jag ogillar mörkret, åhnej.
Mörker är väldigt okej.

Min hjärna dog nu, tror jag.
Räknas jag som död då?
Eller,.. hur var det? Är det när hjärtat slutar slå, eller är det när det inte finns någon hjärnaktivitet som man ses som död?
Jag kommer inte ihåg vad biologiläraren sa.
Det enda jag kommer ihåg av honom är att han sa att jag var död, eftersom jag inte hade några reflexer.
Men jag vill inte vara död.
Och någon sa idag att universum var oändligt.
Sluta genast upp med att säga så, för jag förstår inte.
Jag måste förstå, annars blir jag irriterad och ledsen.
Och tanken på att stjärnorna vi ser nu redan kan ha brunnit upp, är knasig.
Fast det som är ännu knasigare är att det vi tycker är så jevvla fint bara är brinnande klot.
Men knasigast är nog att vi lever på en yttepytteliten boll i något skitstort svart som innehåller små klot och brinnande saker som vi bestämt oss för att kalla planeter och stjärnor.
Eller egentligen, knasigare än knasigast vore det om universum inte var oändligt.
För då skulle det finnas någon slags vägg.
Och vad i helsike skulle finnas bakom den väggen?
Fan, konstigt.

Nu orkar jag inte tänka mer.
Jag vill ha glass.