ninjamd

Tog bussen hem från dansken.
Satt ganska långt fram, då det var mycket människor i bakre delen.
Jag gillar inte många människor.

Framför mig satt det en tjej med sin son. Eller kvinna? Men det låter så gammalt. Tjej, får det bli.
Framför mig satt det en tjej med sin son.
Rakt över gången satt en annan tjej, lite yngre, som jag först trodde var en tant.
Hon hade med sig en resväska.
På väg hem?

Som alltid när jag åker buss, lyssnade jag på min kära mp3.
Den sjöng fina saker för mig, ända tills batteriet dog.
Jag lät ändå hörlurarna sitta kvar, det är skönt att isolera sig lite, höra lite mindre av allt.
Den lille pojken framför hade full koll på den digitala klockan uppe vid taket.
20:00.
Nu är klockan åtta. Mamma, klockan är åtta.
Jag kollade ut genom fönstret en stund.
Såg ingenting mer än några enstaka träd som vi drog förbi.

Gick av i Asby, över vägen.
Det snöade.
Ett möte med grannen med reflexväst.
Ett leende, ett hej.
En bil drar förbi i hög hastighet, fastän att det bara är en 30-väg.
Mammor som är rädda för att barnen ska skadas i trafiken, bryr sig inte riktigt om eventuella andra barn som kan finnas på vägen. Bara deras barn är i säkerhet.
Vidare ner på gångvägen av grus.
3 lampor, den mittersta släckt. Där ser man ingenting.
Tog genvägen genom lekparken.
Grattis, där sparade du nån sekund.
Skorna blöta av gräset.
Snö överallt nu, mest i ögonen.
In i värmen.
Ljudet av Doobidoo.
Jag gillar inte Doobidoo.
Jag gillar snö.