ninjamd

Det har snöat hela dagen lång, och det är ganska vitt ute.
Även om jag varit med om ett antal vintrar och otaliga snöfall, så tröttnar jag inte.
Jag slutar aldrig att fascineras av dessa vita små flingor som singlar ner ifrån himlen.
De är så fina och ömtåliga. Om du fångar en, så tynar den snart bort i handen på dig.
SnösnösnösnösnösnösnösnösnösnöSNÖ!
Jag älskar snö!

En sak som jag alltid gör när jag är ute och går när det finns snö tillgängligt - En snöboll.
Jag tar ganska mycket snö i handen, och börjar gå.
Varje gång tänker jag samma sak; Jag ska göra den hårdaste snöbollen någonsin. Jag ska krama den till is. Om jag bara kramar hela vägen hem, så blir den nog asfin.
Självklart blir det inte så.
Efter bara nån minut har jag förlorat känseln i händerna, och jag ger upp.
Den framtida superfina isbollen slängs i marken och rullar åt flera olika håll.
Jag sparkar på den största kvarblivande snöbiten som är kvar tills den sakta försvinner, bit för bit.
Resten av promenaden ägnar jag mig åt att försöka värma upp händerna.

Varför jag alltid gör samma sak, och aldrig lär mig att det inte kommer att bli någon superfin fantastisk isboll, är ett stort mysterium.
Fast egentligen inte så stort, jag är nog bara dum i huvudet.

Vad hände med vecka 45?
Vart tog den vägen?
Nej, jag vet. Veckan är inte slut än, men vafan, jo,.. Typ.

Sov nu.
Det är en dag imorgon också.
En fredag för att vara exakt.
Fantastiskt.