ninjamd

Jag skrev en gång ett inlägg om hur katten min blivit livrädd för att vara ute i hallen.
Jag orkar inte leta upp det, men det var typ såhär:
En dag när jag kom hem så var katten borta.
Where is she? frågade jag mig själv.
Under soffan, var var hon var. (Haha,.. var.)
Där hon bara befinner sig när hon är rädd.
So I started to wonder: what is she afraid of?

Efter jag fått ut henne från soffans undre, och gick med henne till köket, märkte jag att hon blev asrädd när vi gick förbi hallen.
Så, för att stärka min teori, gick jag tillbaka dit.
Ich hade absolut rätt, de bakåtböjda öronen och klorna i min axel var bevis nog på att det var hallen hon var rädd för.
Jag trodde att det var ett spöke som skrämt henne.
För katter sägs ju kunna se andar och paranormala aktiviteter.

Denna katts rädsla för hallen tynade bort mer och mer för varje dag som gick.
Jag glömde helt bort anden i hallen och levde mitt liv utan fruktan för den. (Finfina orädda veckor)

MEN så igår, hände någonting igen.
Denna gången satt mamma och kollade på tv, och de två katterna låg båda i soffan och slöade.
Helt plötsligt, satte sig båda upp och illglodde ut i hallen.
Mamma kollade ut dit, men såg ingenting.
Katterna satt på helspänn i några minuter innan de lade sig igen.

Jag var nere i mitt rum, och märkte såklart inte av detta.
Och tur var väl det, för jag hade väl blivit livrädd om jag sett det hela.

Antagligen är det ett spöke här.
Eller så var det en ande som bara var på besök.
Kanske så var det inget sånt.

...

Jo. Det var det fanimej visst det.
Spöken finns, och det bor ett i våran hall.
Och därmed pasta!