BÄÄÄÄRRRTTT
Kollade på Talang 2010 för en stund sen, det var väl,.. trevligt.
Men vad jag såg fick mig att undra: Vad är grejen med Bert?
Ja,.. vad är egentligen grejen med Bert?
Varför är han så förbannat speciell?
Varför är det så att alla som är med längtar desperat efter Berts bekräftelse?
Det var många som gick ifrån scenen med ett leende.
Inte för att de kommit vidare, NEJ.
De hade fått två kryss, alltså no good talang uppenbarligen.
Men, ack, det var ju Bert som gett dem en grön bock. (Alltså inte ett djur, det finns inga gröna bockar. Men om de finns... Ge mig en. Min adress är:... Ehehehe.)
Det verkar inte som om de brytt sig om tävlingen överhuvudtaget.
Bara BERT gillar mig, så är det okej att jag bara får min one minute of fame.
Om man lyssnar på texterna som de har i sina egna låtar som de sjunger, eller för all del bara kollar på de nummer de framför, så innehåller de i 99 % av fallen något utav det här:
Hur kan det vara så jävla viktigt att få hans bekräftelse?
What about de andra två i juryn då?
STACKARS STACKARS STACKARS Charlotte som får sitta där bredvid den dallrande illaluktande osten och låtsas ha roligt åt när han drygar sig.
För det är inte roligt, nej.
Det här scenariot nedanför, är det som alltid händer minst 17 gånger under programtiden:
En deltagande har fått ett kryss och en bock av Charlotte och den där killen som alltid sitter i kostym som jag aldrig minns namnet på. Man måste ha minst två bockar för att gå vidare. Allt hänger nu alltså på Bert. Bert lutar sig tillbaka och riktigt njuuuuter av att få vara i ljuset en stund. Han försöker se allvarlig ut, men hela hans ansikte spricker upp i ett fasansfullt äckligt gult leende när publiken börjar skrika. Vid detta tillfälle säger han oftast: TYST MED ER! till publiken. Sedan väljer han oftast den röda knappen, bara för att göra alla upprörda.
Halva tiden av hela programmet består av Bert och om han ska trycka på den gröna eller röda knappen.
Detta program borde inte heta Talang 2010, snarare BERT 2010.
Åt helvete med Bert.
Fan. Kom just på att jag uppmärksammat den alldeles för uppmärksammade.
Faaaaaseeeeeen.
Men vad jag såg fick mig att undra: Vad är grejen med Bert?
Ja,.. vad är egentligen grejen med Bert?
Varför är han så förbannat speciell?
Varför är det så att alla som är med längtar desperat efter Berts bekräftelse?
Det var många som gick ifrån scenen med ett leende.
Inte för att de kommit vidare, NEJ.
De hade fått två kryss, alltså no good talang uppenbarligen.
Men, ack, det var ju Bert som gett dem en grön bock. (Alltså inte ett djur, det finns inga gröna bockar. Men om de finns... Ge mig en. Min adress är:... Ehehehe.)
Det verkar inte som om de brytt sig om tävlingen överhuvudtaget.
Bara BERT gillar mig, så är det okej att jag bara får min one minute of fame.
Om man lyssnar på texterna som de har i sina egna låtar som de sjunger, eller för all del bara kollar på de nummer de framför, så innehåller de i 99 % av fallen något utav det här:
- Rim på Bert, typ "roliga" ord som tex. fjärt, stjärt. Outtömlig källa med skojighet. Eller?
- Någonting snällt om Bert, i hopp om att kunna charma honom. Tex: Bert är fiiiiiiiiin.
- En skylt eller lapp som hålls upp i slutet som visar en teckning av Bert och en grön bock. (Igen - alltså INTE ett djur.)
- Visar Bert sin underlägsenhet genom att gå ner på knä i numret.
- Försöker visa sig kaxiga (för Bert) genom att visa röven (återigen, för Bert)
Hur kan det vara så jävla viktigt att få hans bekräftelse?
What about de andra två i juryn då?
STACKARS STACKARS STACKARS Charlotte som får sitta där bredvid den dallrande illaluktande osten och låtsas ha roligt åt när han drygar sig.
För det är inte roligt, nej.
Det här scenariot nedanför, är det som alltid händer minst 17 gånger under programtiden:
En deltagande har fått ett kryss och en bock av Charlotte och den där killen som alltid sitter i kostym som jag aldrig minns namnet på. Man måste ha minst två bockar för att gå vidare. Allt hänger nu alltså på Bert. Bert lutar sig tillbaka och riktigt njuuuuter av att få vara i ljuset en stund. Han försöker se allvarlig ut, men hela hans ansikte spricker upp i ett fasansfullt äckligt gult leende när publiken börjar skrika. Vid detta tillfälle säger han oftast: TYST MED ER! till publiken. Sedan väljer han oftast den röda knappen, bara för att göra alla upprörda.
Halva tiden av hela programmet består av Bert och om han ska trycka på den gröna eller röda knappen.
Detta program borde inte heta Talang 2010, snarare BERT 2010.
Åt helvete med Bert.
Fan. Kom just på att jag uppmärksammat den alldeles för uppmärksammade.
Faaaaaseeeeeen.
Kommentarer
Postat av: Merissa
hahahah du är inte den enda som stör sig på Bert jag harat han och kommer alltid göra det. Och han jurymedlemmen vars namn du inte kommer ihåg han heter Johan(tror jag)
Trackback
