ninjamd

Okej, nu blir jag arg.
Kan alla bara SLUTA skicka omkring denna skit!
Är ni dumma i huvudet på riktigt!? (No offense, vännerna mina,... men seriöst.)
Tror ni, på riktigt, att detta skulle vara ett seriöst mail från MSN:s grundläggare?

För det första är det skrivet i blått.
Redan där kan jag tycka: En 9-åring skulle tyckt att det var coolt. Är Msn:s grundläggare 9-åringar?

För det andra, har ni ens läst texten?
Det är en massa fel överallt, som typ avsaknad av mellanslag.

En tredje grej: HUR I HELVETE skulle alla användarnamn kunna ta slut? Det finns typ flera miljarder olika användarnamn.

Och i slutet av det finfina mejlet skriver de: LOOOVVAA.
Nej, puckon som skickat ut detta, det gör inte mailet så seriöst så att jag tänker skicka vidare det till 18 utav mina kontakter och irritera skiten ur dem.
För fan, om ni nu måste luras så kan ni väl göra det rätt.
Gör om, gör rätt.
Eller nej, gör inte det, jag orkar inga fler kedjebrevsäckelmail.

Enough is enough.
Sluta skicka dessa mail.
Nu.

Jag har tänkt en stund, och kommit fram till detta: Ugglan är fan det läskigaste djuret.

Neeej, tänker ni, ugglan är inte läskig,... Den är ju inte ens farlig!

Fast då säger jag att: farlig är inte = läskig.
Björnar är farliga, men inte läskiga.
Men ugglor! Fy fasen va läskiga de är!

Alltså, ugglor...

• blinkar inte
• kan vrida huvudet ett helt varv (FREAAAKY)
• iaktar allt, tyst som en... nånting tyst... typ en lampa. Lampor är tysta, ooootrooooligt tysta. Helt sjukt va tysta de är.
• överraskar sitt byte och är assnabb (när de överraskar låter det typ: BAM)
• har gula ögon, eller en del har det iallafall
• låter skitläskigt (HOOOO HOOOO, jag menar, vafan? Scary sound, på riktigt)

Är det något djur som jag absolut inte skulle vilja stöta på i skogen så är det en uggla.
Att höra deras hoande är inte så jätteläskigt, men skulle jag se den samtidigt så skulle jag troligen skita ner mig.

Förresten, vad är grejen med att en bra svensk artist, samt en dålig, har gjort ugglan till en del av sitt artistnamn?
Ugglan måste besitta någon slags hjärnkontrollskraft...
FY FAAAAN VA LÄSKIGT.
I totally rest my case.


Vad är det den vill mig? Döda mig? Äta upp mig? Picka mig i småbitar?
DETTA DJUR ÄR ONDSKAN SJÄLV, DET SER DU VÄL!?

På allmän begäran (läs: Merissas begäran) kommer här nu ett inlägg helt tillägnat den där lille saten Merissa.

Jag kan väl börja med att be om ursäkt, "den lille saten" var väl kanske inte det snällaste jag kunde ha skrivit. Det absolut snällaste alternativet är väl "den där kortväxta galningen".
Nej, men på riktigt nu då.
Merissa, du vet att jag gillar dig.
Och jag säger förlåt för allt ont jag gjort dig under den tid vi känt varandra, vilket är ganska mycket.
Kränk efter kränk.
Du är vår lilla (nu kom det där ordet igen, lilla) skrattportal.
Vill man få sig ett gott skratt så är det bara att lyssna på dig i några minuter.
Hur du än väljer att ta det där som skrevs ovan, så kan jag säga att det skrevs med kärlek.
Jag talar för alla schwamisar när jag säger att du är helt underbar och att vi älskar dig.

Jag ber återigen om ursäkt, denna gången för att jag inte skriver någon dikt, men jag pallar inte (äpplen).

...

Läste nyss igenom vad jag kladdat ner (om det uttrycket nu är tillåtet när man skriver på en dator har jag inte en aning om. För man kladdar ju inte på datorn i samma bemärkelse som man kladdar på ett papper. Och nej, inte 'kladdar' som i antastar. Varför skulle jag vilja antasta ett papper?) och såg att det var smörigt och konstigt och verkligen inte någonting som jag skulle skriva i vanliga fall.
Jag har ansträngt mig, så jag hoppas att du är nöjd nu, Little Bus.

Här kommer två helt underbara klipp, för jag har inte så mycket att säga idag.
Så, varsågoda och njut! :D

Okej lads! Nu har jag också nya facebook.
And I'm telling you - It's not that bad!
Jag gillar det faktiskt.

Så sluta nu att klaga.
Sluta vara så konservativa.
Sluta gnälla över att ni inte hittar startsidan. (MERISSA. Aka: The Bus)
Och för guds skull, sluta gå med i grupper som heter: Vi vill ha gamla facebook tillbaka! Eller liknande.

Nu har jag sagt till er vad ni ska sluta upp med, dagens läxa.
Gokväll.

Jag vill börja med att tacka för det, erhm, "fina" inlägget. Simones Blogg
Tack, min vän.

Här kommer en dikt för att hedra din återkomst till oss:

Kommer du ihåg när jag räddade ditt liv?
Jag upptäckte en räka och sade Stopp!
Om du ätit den skulle du ha fått HIV
Och i hjärtat en propp.
Jag offrade mig för din skull
det är sånt vänner gör.
Och om du vill åka någonstans men är för full
så ställer jag gladeligen upp som chaufför.

Hej hallå, era små tårtpapper!
Jag ska införa en ny grej här på denna deppigt okända blogg: OmegleTönteri!
Denna underbara chat får man bara inte missa, så jag ger det bästa till er.
Det är absolut du som ska tacka.
Varsågod.

SATAN I GATAN, nu börjar jag bli till åren!

Sant, mycket sant.
Jag är för fasiken hur gammal som helst nu.
Folk har sagt grattis hela dagen, gratulerat mig för att jag blivit gammal.
Egentligen, ganska dumt.
Grattis, ännu ett år närmare att bli en seg, äcklig gammal tant med rullator. (No offense, rullatordamer.)
En sång sjöngs. Lite sådär havhjärtat, så som det alltid har varit och alltid kommer att vara när klasskamrater sjunger för en.
Ingen bryr sig egentligen om när någon fyller år.
Vafasen, jag bryr mig knappt.
Presenter är kul. Och absolut nödvändiga för att födelsedagen ska spela någon roll.
Visst spelar just denna födelsedag roll, då jag blivit 18.
Med 18 kommer så mycket viktiga grejer.
Men resten sen?
Vad är egentligen grejen med att bli 19? 20?

Äsch, vad jag låter deppig. Jag slutar med det snart,.. typ,... Nu.

När jag kom hem idag var katten borta.
Vilket är konstigt, då det är en töntig innekatt.
Hon hittades sen under en soffa.
Där hade hon gömt sig, men vi vet inte varför.
Sedan märkte vi att hon var livrädd när hon gick i hallen.
Och ja, det syntes, otroligt väl faktiskt.
Hon kollade omkring sig med uppspärrade ögon, gick lågt med kroppen och hade öronen på helspänn.
Vi antog att någonting måste ha skrämt henne under dagen, men vad?
Den andra katten var som vanligt, sprang omkring och dampade.
Min och mammas teori: Spöken.
Jag är fruktansvärt spökrädd, och det på riktigt.
Så jag hoppas att min lillebror, som förövrigt borde vara hemma snart, har svaret på detta mysterium.
Om inte, så sover jag fan med tänd lampa inatt.

Ha de gött, ungdomar! / Gamle fjanten