ninjamd

SATAN I GATAN, nu börjar jag bli till åren!

Sant, mycket sant.
Jag är för fasiken hur gammal som helst nu.
Folk har sagt grattis hela dagen, gratulerat mig för att jag blivit gammal.
Egentligen, ganska dumt.
Grattis, ännu ett år närmare att bli en seg, äcklig gammal tant med rullator. (No offense, rullatordamer.)
En sång sjöngs. Lite sådär havhjärtat, så som det alltid har varit och alltid kommer att vara när klasskamrater sjunger för en.
Ingen bryr sig egentligen om när någon fyller år.
Vafasen, jag bryr mig knappt.
Presenter är kul. Och absolut nödvändiga för att födelsedagen ska spela någon roll.
Visst spelar just denna födelsedag roll, då jag blivit 18.
Med 18 kommer så mycket viktiga grejer.
Men resten sen?
Vad är egentligen grejen med att bli 19? 20?

Äsch, vad jag låter deppig. Jag slutar med det snart,.. typ,... Nu.

När jag kom hem idag var katten borta.
Vilket är konstigt, då det är en töntig innekatt.
Hon hittades sen under en soffa.
Där hade hon gömt sig, men vi vet inte varför.
Sedan märkte vi att hon var livrädd när hon gick i hallen.
Och ja, det syntes, otroligt väl faktiskt.
Hon kollade omkring sig med uppspärrade ögon, gick lågt med kroppen och hade öronen på helspänn.
Vi antog att någonting måste ha skrämt henne under dagen, men vad?
Den andra katten var som vanligt, sprang omkring och dampade.
Min och mammas teori: Spöken.
Jag är fruktansvärt spökrädd, och det på riktigt.
Så jag hoppas att min lillebror, som förövrigt borde vara hemma snart, har svaret på detta mysterium.
Om inte, så sover jag fan med tänd lampa inatt.

Ha de gött, ungdomar! / Gamle fjanten