ninjamd

Jag har jobbat på ett café i tusen år nu. (Läs: i en vecka)
Och jag har då stått ganska mycket inne vid disken och roat mig med bestick och tallrikar med mera, med mera, med mera,.. med ännu mera och meeera.
Bland dessa mera, så var det kaffekoppar jag slängde in i diskmaskinen.
En sak som jag då upptäckte med dessa kaffekoppar, var att de alla var kladdiga och äckliga på sidorna.
Det var kaffe, såklart, som hade runnit längs sidorna på varenda jävla kaffekopp.
Hm, konstigt,.. tänkte jag.
Så, jag tog en glass ur frysboxen.
En magnum.
Sån där med nötter i.
Och satte mig inne på personalavdelningen.
Därinne, mumsandes på min glass och med hakan i handen, började jag fundera.
Och kom fram till detta enkla:
Det finns ingen som kan dricka kaffe ordentligt.

Ah, bra slutsats Madde! tänkte jag för mig själv och nickade med huvudet lätt på sned och kisande ögon.
Det stämmer ju!
Passar som handen i handsken!

Men vad ääär greeejeeeeeeeen, kaffedrickare?
Varför måste ni slabba som om ni vore flugor som håller på att drunkna i en toalett?
Jag kan inte förstå vad som ska vara så svårt med att få kaffet dit det ska vara.
Alltså i munnen.
Sen i halsen.
Sen i magen.
Nu går jag inte längre.

Varför kan inte ni (kaffedrickarna) vara mer som saftdrickarna?
Åh, vad jag gillar saftdrickarna, de slabbar aldrig.
Va? Kaffedrickarna? Sa ni någonting?
Ah,.. det syns inte om man slabbar med saft?
Nae, kanske inte så väl som kaffe, men det känns.
Och vad är grejen med att saftdrickarna klarar sig bättre än kaffedrickarna?
Saftdrickarna är oftast 3-åringar som inte ens vet hur en katt låter samt 80-åringar som skakar så mycket så att de hamnar på 8 på richterskalan.
HERREGUUUD, kaffedrickare!
Skärp er genast!
Annars får ni inte mer kaffe, det ska jag minsann se till.