ninjamd

Jag skrämde ett barn idag.
Det var kul.
Alltså inte skrämde som i "hoppade fram och skrek" utan jag skrämde honom genom att säga: "Var det du som hette Kjelle?"
Han fick ett ansiktsuttryck som skrek:"VAAAAAA I HEEELVETEE!? HJÄLP MIG NÅGON!"
Sedan vände han sig till sina kompisar för att dubbelkolla att det inte var han som var Kjelle.
Han vände sig mot mig igen, och skakade sakta på huvudet.
Sedan såg det ut som om han vill springa därifrån och dränka sig i närmsta toalett.
Jag avlägsnade mig då och lämnade honom med sin suicida tankegång.

För att helt byta samtalsämne:

När jag kom hem, satte jag mig och blippade omkring bland kanalerna.
"Intressant", tänker du nog nu, sådär lagom sarkastiskt.
Men det är faktiskt ganska intressant, för jag stannade upp vid en kanal där det var tv-shop.
Jag fastnade.
Lite för länge.
Alldeles för många gånger sa jag till mig själv: "Hörrudu, du kan inte sitta och kolla på tv-shop, det är konstigt. Det är typ bara psykotiska hemmafruar som gör det."
Men jag satt kvar, fastklistrad vid soffan och ögonen uppmärksamt riktade mot den där dammsugaren.
Åh! Den där dammsugaren,.. med ånga!
Den kunde rengöra allt, och det fanns tusen användbara tillbehör som man fick utan extra kostnad om man ringde direkt. Fast man fick betala frakten för dem, men WHATEVER!

Det var någon slags hjärntvätt, eller typ hypnos.
Jag satt nog och kollade på den där reklam-grejen i minst 10 minuter.
Jag ville ha den där dammsugaren.
Det var ett under att jag inte ringde och beställde den.

Förövrigt saknar jag Scooby-ganget och så tycker jag inte att Simone ska lyssna på musik när jag försöker få hennes uppmärksamhet.

Fred ut.